Jag är förkyld.. Det bröt ut idag på jobbet.
Jag är Inte fleuf-joy längre.. Som jag sa att jag var i det förra inlägget. Nu är jag bara Joy.
Om jag kan säga att jag ''är'' ett namn, för ordet kan jag nog inte stå för just nu. Inte för att jag inte är glad.. Det är jag, men inte helt extremt glad.
Jag vill inte ''vara'' något med namnlapp just nu. Inte heller: Clara (Jobbidentiteten).
Och absolut inte ''lilla Joy'' Som någon kallade mig för idag. Jag är ju förkyld, så får väl vara lite tjurig ; )
På tunnelbanan
Jag och alla som satt i samma tunnelbanevagn som mig blev idag publik till en tröttsam scen där en liten flicka sprang genom vagnen och snurrade på pelarna. Bakom henne stressade en vuxen man (antagligen hennes pappa) för att komma ikapp henne. När hon äntligen nått slutet och var tvungen att vända så var ju han där för att hindra henne, men han lyckades inte, så hon sprang vidare, tillbaka genom hela vagnen, han gick efter. Men efter några varv med samma procedur började det kännas lite konstigt.. Jag märkte på henne att hon började springa för att provocera honom, hon stannade upp så att han skulle komma ikapp, sedan fortsatte hon att springa igen. Jag förstår henne, hon är ju ett barn. Däremot började jag undra över hans beteende, varför han inte lyckades hålla kvar henne, hon verkade verkligen inte ledsen. Han tittade alltid runt på oss i vagnen när han småsprang/lunkade förbi, med en ursäktande, undergiven blick. Det och hans flegmatiska kroppsspråk då han inte lyckades hålla kvar den lilla flickan fick mig att tänka på relationen mellan vissa hundägare till sina hundar. Dom man ser när det tydligt är hunden som styr och människan som släpas efter.
Maktförhållanden är en spännande sak att tänka på tycker jag : ) Kan kopplas till allt. Alla olika delarna inom mig själv som söker dominans nu till exempel, dels finns det min kropp som säger att jag borde dricka vatten nu, sen en annan del av min kropp som hellre vill ha te, sen de olika tankarna, där en säger att jag borde göra mina läxor, en annan som tycker att jag bara borde ta det lugnt.. Sedan finns det ju känslorna också, dom säger att jag skulle kunna ta en öl och strunta i vad min kropp vill, och att jag vill ringa dennis, min älskade pojkvän : )
Snipp snapp snut? snut.. Är det verligen det man säger, strut? nä. Hm.. Tål att tänkas på..